Det finns få namn i författarvärlden som är lika välkända som J.K. Rowling. Även om du inte har...
Att skriva sitt första bokmanus är en fantastisk resa, men det är också en utmaning. Alla gör misstag som nya författare, men det viktiga är att lära sig av dem. Här är tio av de vanligaste misstagen – och hur du kan undvika dem för att göra skrivresan lite smidigare (och roligare!). Jag vet, för jag har själv suttit där – stirrat på skärmen, skrivit om första stycket tusen gånger med ökande prestationsångest och T.S. Eliots citat "The end is in the beginning" ringande i huvudet ... Vilket leder oss till första misstaget:
1. Överarbeta första kapitlet
Många nya författare fastnar i att skriva och skriva om sitt första kapitel. Det känns som om allt hänger på att just de första sidorna ska vara perfekta: "Hook the reader", "the first five pages" och så vidare... Och visst, de är viktiga, men om du aldrig kommer förbi dem, har du ingen berättelse.
Lösning: Skriv vidare. Låt första kapitlet vara kasst och ofullständigt. Du kan alltid gå tillbaka senare när du har hela berättelsen klar. Faktum är att ditt första kapitel kanske ser helt annorlunda ut när du vet hur boken slutar. Ett bra exempel är Harry Potter och de vises sten. J.K. Rowling skrev om första kapitlet flera gånger efter att hela boken var klar, först då kunde hon sätta rätt ton och balans.
2. Försöka skriva perfekt från början
Det är lätt att tro att allt måste bli rätt direkt; varje mening, varje dialog. Men att skriva en bok är inte nödvändigtvis en linjär process. Det första utkastet kan också vara bara vara ett skelett som du bygger vidare på.
Lösning: Tillåt dig själv att skriva dåligt! Skriv först, redigera sen. Ernest Hemingway sa det bäst: “The first draft of anything is shit.” Och han hade rätt. Första versionen handlar om att få ner orden, inte om att det ska bli stor litteratur. Det är i redigeringen som du polerar fram guldet.
3. Sakna en tydlig struktur
Det är lätt att börja skriva utan en plan – det känns spontant och fritt. Problemet är att du ofta kör fast halvvägs. Berättelsen tappar fart, eller du inser att du inte vet hur den ska sluta. Här kan det vara skillnad om du är en intuitiv skönlitterär författare eller en genreförfattare eftersom genrer följer vissa strukturer.
Lösning: Planera åtminstone en grov struktur innan du börjar, framför allt om du är genreförfattare. Du behöver inte ha en detaljerad synopsis, men en enkel karta hjälper. En generell klassisk modell är tre-aktsstrukturen: början (presentation av konflikt), mitt (utveckling och komplikationer) och slut (upplösning). Ett bra exempel är Jane Austens Stolthet och fördom, där varje del följer en tydlig utveckling av både handling och karaktärsutveckling.
4. Göra karaktärer för perfekta
Perfekta karaktärer är ganska oengagerande. Perfekta hjältar är svåra att relatera till och blir snabbt ointressanta. Det som gör karaktärer engagerande är deras brister och motsägelser.
Lösning: Ge dina karaktärer både styrkor och svagheter. Katniss Everdeen i Hungerspelen är tuff och modig, men också impulsiv och känslomässigt avstängd. Det är just dessa brister som gör henne mänsklig och trovärdig. Tänk på hur dina karaktärer kan vara komplexa, inte bara goda eller onda. Samtidigt kan jag själv tycka att just detta är svårt utan att det känns manierat. Lite uttjatat med alkoholiserade kriminalkommissarier eller romantiska hjältinnor som har svårt att lita på en man på grund av tidigare erfarenheter.
Här gäller det att hitta en twist, eller en innovativ vinkel. Ett exempel är antihjälten och tillika advokaten i mini-tvserien "The night of" som hade svåra såriga foteksem och var därför tvungen (även i rättssalen) att ha öppna skor. Det gjorde att omvärlden tydligt ansåg att han både var äcklig och lite patetisk. En synnerligen innovativ skavank för att skapa en underdog.
5. Att bara berätta istället för att visa
Det här är ett klassiskt nybörjarmisstag alla skrivarcoacher tjatar om - "show, don't tell". Att berätta innebär att du beskriver vad som händer rakt upp och ner: “Anna var arg.” Att visa är att låta läsaren uppleva känslan genom handling och dialog: “Anna slog igen dörren så att glaset skallrade.”
Lösning: Använd dialog, kroppsspråk och sensoriska detaljer för att skapa en mer levande scen. Cormac McCarthys Vägen är ett mästerverk när det gäller minimalistiskt språk, där han skalar bort allt onödigt och låter små detaljer och korta, laddade meningar bära känslorna och handlingen. Här är ett konkret exempel:
"He woke in the dark. The cold stone floor beneath him. The faint light from the dying fire. His son’s breath soft beside him. They had survived another night."
Den här passagen är ett typiskt exempel på hur McCarthy skapar starka bilder med få ord. Notera hur han inte beskriver känslor direkt – ingen "oro" eller "lättnad" nämns, men man känner dem ändå. Varje kort mening är som en sten i en rad av små byggklossar som tillsammans bygger en hel värld av isolering, kamp och kärlek mellan far och son. Och så här kan en dialog låta:
– Are we going to die?
– Not today.
Det är enkelt, men laddat med känslor och desperation. Det minimalistiska greppet gör varje ord avgörande och lämnar utrymme för läsaren att fylla i känslorna själv.
6. Ignorera feedback
Att skriva kan kännas väldigt personligt, och det är lätt att vilja skydda sitt manus från andras synpunkter. Men feedback är en av de viktigaste delarna i processen. Utan det är det svårt att utvecklas.
Lösning: Hitta några betrodda och rutinerade testläsare (OBS! Inte din mamma eller en din bästa kompis), eller gå med i en skrivgrupp med andra författare. Be dem vara ärliga, men också konstruktiva. Kom ihåg att syftet är att göra din berättelse bättre – inte att kritisera dig som författare.
Många framgångsrika författare, till exempel Stephen King, arbetar tätt med testläsare för att få sina texter att lyfta. Och här är det viktigaste av allt: Bara för att en person tycker något betyder inte det att du måste ändra på det. Men för att fortsätta referera till Stephen King - han säger att om flera av hans testläsare hakar upp sig på samma saker, eller stycke, är det tydligt att han behöver omarbeta det. Däremot hittar han ofta sin egen lösning på problemet, på samma sätt som du ska göra det på ditt sätt eftersom det är din berättelse.
7. Att inte skapa trovärdiga dialoger
Dialog kan vara svårt. Ofta blir den antingen för stel eller för realistisk (och ja, för realistisk dialog är faktiskt inte bra – ingen vill läsa “öh, typ” femton gånger). Eller så tillför den inte läsaren och berättelsen något.
Lösning: Lyssna på hur människor pratar, men strama åt det i texten. Varje replik bör föra berättelsen framåt eller avslöja något om karaktären. Tänk på dialogen mellan Sherlock Holmes och Dr. Watson – varje ord har en funktion, men tonen känns fortfarande naturlig och autentisk. En författare jag brukar studera för mina dialoger är Jussi Adler-Olsen och Quentin Tarantino. Även Hemingway brukar framhållas som dialogens mästare om du vill studera hur man skriver undertoner.
8. Skippa redigeringen
Ett vanligt misstag är att tro att berättelsen är klar så fort du skriver sista meningen. Men redigeringen är minst lika viktig som själva skrivandet.
Lösning: Låt ditt manus vila i några veckor innan du börjar redigera. Då ser du texten med nya ögon. Börja med att redigera för helheten – funkar strukturen? Är karaktärernas utveckling trovärdig? Sedan kan du gå ner på detaljnivå och fila på språket. När du inte tycker att du kommer längre på egen hand kan det vara läge att anlita en duktig lektör. En lektör ger dig detaljerade råd för hur du kan förbättra din dramaturgi, karaktärer, med mera. Men det är fortfarande du som behöver arbeta med omskrivningen av manuset. Det är här det börjar kännas som ett maratonlopp. Men håll ut!
9. Undvika att läsa inom sin genre
En del nya författare undviker att läsa böcker i samma genre som de skriver, av rädsla för att omedvetet kopiera. Men det är ett misstag – läsande är en av de bästa skolorna för att bli en bättre författare.
Lösning: Läs mycket, och läs brett. Studera hur dina favoritförfattare bygger sina berättelser. Vad funkar? Vad kan du göra annorlunda?
10. Ge upp för tidigt
Det största misstaget av alla är att ge upp. Många manus blir aldrig klara för att författaren tröttnar eller börjar tvivla på sig själv. Men varje författare – från J.K. Rowling till Stephen King – har gått igenom stunder av tvivel. Skillnaden är att de fortsatte.
Lösning: Påminn dig själv om varför du började skriva. Sätt upp små mål och fira dina framsteg. Och framför allt: Ge inte upp. Din berättelse är värd att bli berättad och det är bara du som kan berätta den på det viset.
